Längtan är ibland stor och svår
Var ett tag sen jag skrev nu vilket beror på att hela förra veckan spenderades på Åland och jag kunde inte för mitt liv komma ihåg mitt lösenord hit, sen hade jag även annat för mig än att sitta vid datorn.
Vardagarna spenderade jag hos K och barnen där jag får ett stadigt flöde av koffein samt gos med barnen. Vi fick även upp lite julgardiner. =)
I lördags var det även julfest som M's jobb fixat. Riktigt trevligt faktiskt och massa god mat som de serverade med tillräckligt långa pauser så att jag faktiskt kunde äta lite av både förrätt, varmrätt och efterrätt. Najs!!
Temat för festen var Spargala och även om det var en massa interna och lokala skämt som jag inte riktigt hängde med i så var det mycket bra och proffsigt gjort, det hela avslutades med fyrverkerier i brandmansstriptease.. =)
Den här veckan är det nattpass på jobbet, långa långsamma och tråkiga pass. Känner mig inte direkt motiverad på jobbet heller numera i och med att jag mest bara längtar till Åland hela tiden, jag gör ju det jag ska göra (och lite till) men kan inte känna samma glädje på jobbet längre och det är ju lite trist. Kan iofs även bero på att stämningen på jobbet är lite si och så, en kollega blir omplacerad pga diverse saker, folk har blivit inkommenderade från fältet att sitta inne på radion och vissa mot deras vilja vilket inte direkt skapar en god stämning, sen är det alltid tjafs om något då vissa verkar tycka att det är deras livsuppgift att klaga, klaga, klaga på allt och inget. Jag som brukar känna mig positiv i alla lägen och inte heller brukar påverkas av allt gnäll känner att det faktiskt tär på mitt goda humör och jag känner att jag inte orkar med allt i samma utsträckning jag gjorde förr.
Har även hört av andra som gjort operationen att vissa verkar få depressioner och mår dåligt psykiskt efteråt, nu är jag inte där på låååånga vägar men mitt vanliga tålamod verkar ha försvunnit för tillfället och jag känner att snart kommer jag nog till och med börja fräsa ifrån, vilket är extremt ovanligt för att vara mig som annars tar det mesta med gott mod. Men jag känner nog att det snarare har att göra med min frustration över att inte få något jobb på Åland och inte få börja mitt nya liv lika snabbt som jag skulle vilja.
Får se om M och jag bestämmer oss för en tidsgräns för det här velandet, då jag faktiskt säger upp lägenhet och jobb fastän jag inte har något nytt på Åland, känner inte att jag kan hänga in limbo hur länge till som helst. Gör jag det framåt våren/sommaren så borde man (man vet ju aldrig med åländska arbetsgivare) kunna få ett jobb åtminstone över sommaren som sen ger mig rätt att stämpla till hösten i alla fall.
Nu har jag sökt lite fler jobb den här veckan och jag håller tummar och tår för att någon av dom ska känna att jag verkligen är rätt person för jobbet, kanske har en intervju på g på ett jobb som verkar mycket intressant, inte heltid men jag känner att så länge jag får nog med pengar för att gå runt så ordnar det sig nog ändå. =)
Just nu längtar jag så mycket efter M att det faktiskt är lite jobbigt, jag vill ju bara få flytta dit och få börja mitt nya liv med honom, slippa detta farande fram och tillbaka. Veta att jag får krypa ned bredvid M varje kväll, kunna sitta i soffan med M och mysa med katterna och titta på en film, dessa vardagliga saker längtar jag efter.
Vardagarna spenderade jag hos K och barnen där jag får ett stadigt flöde av koffein samt gos med barnen. Vi fick även upp lite julgardiner. =)
I lördags var det även julfest som M's jobb fixat. Riktigt trevligt faktiskt och massa god mat som de serverade med tillräckligt långa pauser så att jag faktiskt kunde äta lite av både förrätt, varmrätt och efterrätt. Najs!!
Temat för festen var Spargala och även om det var en massa interna och lokala skämt som jag inte riktigt hängde med i så var det mycket bra och proffsigt gjort, det hela avslutades med fyrverkerier i brandmansstriptease.. =)
Den här veckan är det nattpass på jobbet, långa långsamma och tråkiga pass. Känner mig inte direkt motiverad på jobbet heller numera i och med att jag mest bara längtar till Åland hela tiden, jag gör ju det jag ska göra (och lite till) men kan inte känna samma glädje på jobbet längre och det är ju lite trist. Kan iofs även bero på att stämningen på jobbet är lite si och så, en kollega blir omplacerad pga diverse saker, folk har blivit inkommenderade från fältet att sitta inne på radion och vissa mot deras vilja vilket inte direkt skapar en god stämning, sen är det alltid tjafs om något då vissa verkar tycka att det är deras livsuppgift att klaga, klaga, klaga på allt och inget. Jag som brukar känna mig positiv i alla lägen och inte heller brukar påverkas av allt gnäll känner att det faktiskt tär på mitt goda humör och jag känner att jag inte orkar med allt i samma utsträckning jag gjorde förr.
Har även hört av andra som gjort operationen att vissa verkar få depressioner och mår dåligt psykiskt efteråt, nu är jag inte där på låååånga vägar men mitt vanliga tålamod verkar ha försvunnit för tillfället och jag känner att snart kommer jag nog till och med börja fräsa ifrån, vilket är extremt ovanligt för att vara mig som annars tar det mesta med gott mod. Men jag känner nog att det snarare har att göra med min frustration över att inte få något jobb på Åland och inte få börja mitt nya liv lika snabbt som jag skulle vilja.
Får se om M och jag bestämmer oss för en tidsgräns för det här velandet, då jag faktiskt säger upp lägenhet och jobb fastän jag inte har något nytt på Åland, känner inte att jag kan hänga in limbo hur länge till som helst. Gör jag det framåt våren/sommaren så borde man (man vet ju aldrig med åländska arbetsgivare) kunna få ett jobb åtminstone över sommaren som sen ger mig rätt att stämpla till hösten i alla fall.
Nu har jag sökt lite fler jobb den här veckan och jag håller tummar och tår för att någon av dom ska känna att jag verkligen är rätt person för jobbet, kanske har en intervju på g på ett jobb som verkar mycket intressant, inte heltid men jag känner att så länge jag får nog med pengar för att gå runt så ordnar det sig nog ändå. =)
Just nu längtar jag så mycket efter M att det faktiskt är lite jobbigt, jag vill ju bara få flytta dit och få börja mitt nya liv med honom, slippa detta farande fram och tillbaka. Veta att jag får krypa ned bredvid M varje kväll, kunna sitta i soffan med M och mysa med katterna och titta på en film, dessa vardagliga saker längtar jag efter.
Kommentarer
Trackback
