Lealös och matt
Har mått lite dåligt sen i lördags eftermiddag. Började på jobbet och jag kunde helt plötsligt inte fokusera på vad som stod på skärmen, bokstäverna hoppade än hit och än dit..
Försökte vila en stund för att se om det blev bättre men icke, så det slutade med att jag fick sjuka mig och gå hem. Har sen dess känt mig extremt matt och orkeslös och det snurrar till rätt bra i skallen om jag gör för snabba rörelser eller reser mig upp för fort.
Efter lite självdiagnostik så tror jag att det beror på att jag varit lite slarvig med alla mina tabletter samt att jag har svårt att få i min så mycket vätska som jag behöver. Att jag har vätskebrist märks om inget annat på huden, är så himla torr att jag flagar i ansiktet samt att huden inte "återställer sig" så fort när man nyper sig själv och att jag känner mig torr i slemhinnorna som t ex näsan (weird I know)
Har nu försökt att trycka i mig massa vatten sen igår morse samt ta alla tabletter som jag ska. Jag har märkt en förbättring i det att jag inte är yrslig längre men känner mig ändå matt och orkeslös.
Tycker att det är jättesvårt att få i mig vätska, jag ska ju inte längre dricka medans jag äter och att dricka direkt efter gör mig illamående. När jag är rejält törstig så kan jag inte heller dricka mig otörstig på samma vis jag kunde innan operationen utan nu måste jag dricka några klunkar och sen vänta en stund annars börjar det åka jojo i halsen.. Allt detta kombinerat gör att vätskeintaget har minskat allt för mycket för mitt egna bästa.
Ska ta mig till apoteket idag och inhandla lite resorb och se om det hjälper till lite.
Försökte vila en stund för att se om det blev bättre men icke, så det slutade med att jag fick sjuka mig och gå hem. Har sen dess känt mig extremt matt och orkeslös och det snurrar till rätt bra i skallen om jag gör för snabba rörelser eller reser mig upp för fort.
Efter lite självdiagnostik så tror jag att det beror på att jag varit lite slarvig med alla mina tabletter samt att jag har svårt att få i min så mycket vätska som jag behöver. Att jag har vätskebrist märks om inget annat på huden, är så himla torr att jag flagar i ansiktet samt att huden inte "återställer sig" så fort när man nyper sig själv och att jag känner mig torr i slemhinnorna som t ex näsan (weird I know)
Har nu försökt att trycka i mig massa vatten sen igår morse samt ta alla tabletter som jag ska. Jag har märkt en förbättring i det att jag inte är yrslig längre men känner mig ändå matt och orkeslös.
Tycker att det är jättesvårt att få i mig vätska, jag ska ju inte längre dricka medans jag äter och att dricka direkt efter gör mig illamående. När jag är rejält törstig så kan jag inte heller dricka mig otörstig på samma vis jag kunde innan operationen utan nu måste jag dricka några klunkar och sen vänta en stund annars börjar det åka jojo i halsen.. Allt detta kombinerat gör att vätskeintaget har minskat allt för mycket för mitt egna bästa.
Ska ta mig till apoteket idag och inhandla lite resorb och se om det hjälper till lite.
Rutiner
Det är inte lätt det här med att nu vid 37 års ålder försöka skapa nya rutiner, lite som att lära gamla hundar sitta, men det är ett måste. Svårast verkar jag ha att få det här med frukost att funka.
Har flera mornar mått illa (nej jag är inte med barn) efter frukost och det känns inte som en bra start på mina dagar. Har exprimenterat med olika slags frukostar men alla har i stort sett gett samma resultat. Men nu äntligen verkar jag vara något på spåret, riskakor...
Frukost de senaste 2 dagarna har varit en riskaka med leverpastej och efter det så dricker jag kaffe, en viss klump i halsen bildas fortfarande strax efter intag men inget illamående. Yaaaaaaaaaaaaay!!!
Sen kan jag äta lite mer nästa gång det är dags för matintag.. Hörde av en kollega som gjorde sin operation samma dag som mig att för långt uppehåll mellan måltiderna kan orsaka illamående men jag tänker fan inte börja ställa klockan för att gå upp o käka mitt i natten, någon måtta får det vara..
Det är även svårt att lära sig hur mycket jag egentligen kan äta, lägger upp vad jag tycker är jättelite på en liten tallrik men ibland blir det ändå 2 tuggor för mycket. Förr kände jag mig däst och övermätt om jag käkade en portion för mycket, nu är det snarare om jag käkar 2 tuggor för mycket och känslan dyker ju inte upp förrän 20-30 minuter efter jag tagit sista tuggan och då är det ju definitivt för sent att göra något åt saken. Saken är ju även den att jag kan äta liiite mer till middagen än vad jag kan äta till lunchen, om det har med att man under dagen töjer lite på magen har jag ingen aning om. Fast jag försöker att göra jämnstora portioner hela tiden men ens ögon har en förmåga att förvilla en ibland.
Idag ska jag börja träna också, känner att kroppen behöver det nu och att jag mår så bra att det inte borde vara några problem. Eller jo, problem kommer jag ha, konditionen är ju puts väck, jag kommer flåsa värre än en snuskgubbe i badhuset och imorgon kommer jag säkerligen knappt kunna röra mig. Jag börjar ju inte smått direkt heller, på jobbet har vi innebandyturnering och mitt turlag ska spela idag så jag ska vara med.
Tävlingsinstinkter har jag ju också så jag vet att jag kommer ta ut mig rätt ordentlig även om jag innan bestämt mig för att hålla igen lite så här i början.. Men men jag är ledig imorgon så jag kan sitta hemma och oja mig över värkande muskler =)
Har flera mornar mått illa (nej jag är inte med barn) efter frukost och det känns inte som en bra start på mina dagar. Har exprimenterat med olika slags frukostar men alla har i stort sett gett samma resultat. Men nu äntligen verkar jag vara något på spåret, riskakor...
Frukost de senaste 2 dagarna har varit en riskaka med leverpastej och efter det så dricker jag kaffe, en viss klump i halsen bildas fortfarande strax efter intag men inget illamående. Yaaaaaaaaaaaaay!!!
Sen kan jag äta lite mer nästa gång det är dags för matintag.. Hörde av en kollega som gjorde sin operation samma dag som mig att för långt uppehåll mellan måltiderna kan orsaka illamående men jag tänker fan inte börja ställa klockan för att gå upp o käka mitt i natten, någon måtta får det vara..
Det är även svårt att lära sig hur mycket jag egentligen kan äta, lägger upp vad jag tycker är jättelite på en liten tallrik men ibland blir det ändå 2 tuggor för mycket. Förr kände jag mig däst och övermätt om jag käkade en portion för mycket, nu är det snarare om jag käkar 2 tuggor för mycket och känslan dyker ju inte upp förrän 20-30 minuter efter jag tagit sista tuggan och då är det ju definitivt för sent att göra något åt saken. Saken är ju även den att jag kan äta liiite mer till middagen än vad jag kan äta till lunchen, om det har med att man under dagen töjer lite på magen har jag ingen aning om. Fast jag försöker att göra jämnstora portioner hela tiden men ens ögon har en förmåga att förvilla en ibland.
Idag ska jag börja träna också, känner att kroppen behöver det nu och att jag mår så bra att det inte borde vara några problem. Eller jo, problem kommer jag ha, konditionen är ju puts väck, jag kommer flåsa värre än en snuskgubbe i badhuset och imorgon kommer jag säkerligen knappt kunna röra mig. Jag börjar ju inte smått direkt heller, på jobbet har vi innebandyturnering och mitt turlag ska spela idag så jag ska vara med.
Tävlingsinstinkter har jag ju också så jag vet att jag kommer ta ut mig rätt ordentlig även om jag innan bestämt mig för att hålla igen lite så här i början.. Men men jag är ledig imorgon så jag kan sitta hemma och oja mig över värkande muskler =)
So far so good...
Mat
Jag har gått och blivit matfanatiker..
Fast på ett rätt bra sätt, innan operationen så iddes jag inte laga mat, tyckte att det var skittråkigt att bara laga till mig själv hela tiden så det blev oftast snabba rätter som då oftast inte var speciellt nyttiga.
Under hela min sjukskrivning så bodde jag hemma hos älsklingen M och var som en riktig liten husmor, det lagades mat som aldrig förr. Visst har M en viss del i saken då han uppskattar det jag lagar och ger komplimanger för den goda maten, men jag känner ändå ett sug efter att laga god mat samt nyttig. Jag lagade även massa god mat till M medans jag själv bara kunde äta soppa men det gjorde mig ingenting, M fick dåligt samvete ibland när han kunde sitta och äta massa god mat medans jag satt och åt lite fil.. =)
Det blev mycket husmanskost samt lasange och paj, redig mat som inte är hälsovådlig.
Nu kan jag ju inte äta några mängder längre jämfört med hur jag åt innan operationen, vilket är en jäkla tur, men jag har heller aldrig känt mig så mätt och tillfreds med min mat som jag gör idag.
Känner att jag just nu helst skulle vilja ställa mig och laga pastasalladen som jag planerat ha i helgen, men istället måste jag dra iväg till jobbet. Men som tur är så finns det recept på nätet så det kan jag underhålla mig med på jobbet om det blir en långsam kväll..
Fast på ett rätt bra sätt, innan operationen så iddes jag inte laga mat, tyckte att det var skittråkigt att bara laga till mig själv hela tiden så det blev oftast snabba rätter som då oftast inte var speciellt nyttiga.
Under hela min sjukskrivning så bodde jag hemma hos älsklingen M och var som en riktig liten husmor, det lagades mat som aldrig förr. Visst har M en viss del i saken då han uppskattar det jag lagar och ger komplimanger för den goda maten, men jag känner ändå ett sug efter att laga god mat samt nyttig. Jag lagade även massa god mat till M medans jag själv bara kunde äta soppa men det gjorde mig ingenting, M fick dåligt samvete ibland när han kunde sitta och äta massa god mat medans jag satt och åt lite fil.. =)
Det blev mycket husmanskost samt lasange och paj, redig mat som inte är hälsovådlig.
Nu kan jag ju inte äta några mängder längre jämfört med hur jag åt innan operationen, vilket är en jäkla tur, men jag har heller aldrig känt mig så mätt och tillfreds med min mat som jag gör idag.
Känner att jag just nu helst skulle vilja ställa mig och laga pastasalladen som jag planerat ha i helgen, men istället måste jag dra iväg till jobbet. Men som tur är så finns det recept på nätet så det kan jag underhålla mig med på jobbet om det blir en långsam kväll..
