Nytt liv på Åland

Ikväll blir det lite middagsbjudning här hemma, en kompis och hennes kille samt deras schäfer kommer på besök. Jag ska laga köttgryta och de tar med efterrätt i form av kladdkaka =) mums Hade varit kul om M hade varit här också då han inte träffat just den här kompisen än, men det kommer fler tillfällen.

Imorgon far jag till Åland igen så jag ska även hinna packa under kvällen eftersom jag ska jobba dag imorgon och går direkt från jobbet till bussen mot Kapellskär.
Har nu varit hemma sen förra onsdagen och det känns som om det gått flera veckor men icke.. Jag längtar som sjutton efter M och alla kissarna.
I helgen ska vi eventuellt även låna hund, vi har lånat den förut och det går ju ähm ok kanske man ska säga.. Mina katter är inte speciellt förtjusta i hunden men de har vett nog att hålla sig undan iaf. =) Har vi hund i helgen så blir det troligen även ut i skogen och gå samt kasta pinnar, det är ju bra att få lite motion på köpet också.

Nysökte ett jobb igår också, sökte en tjänst där för någon månad sen också men då fick jag den inte, men nu har de en till tjänst ledig så jag söker igen och hoppas på bättre tur denna gång. Jag har jobbat på liknande ställe förut och tycker att det är jäkligt kul, inte glamouröst direkt men jag är nog hellre sån att jag har lite skit under naglarna än att jag måste piffa mig som en tok varje morgon. =) Så nu är det bara att hålla tummarna och hoppas det går vägen den här gången.

Vet inte om det är ett kvinnligt fenomen att hjärnan har en förmåga att på helt egen hand tänka ut värsta tänkbara scenario för allting.

Inte alltid, men ibland, det hänger oftast ihop med att man känner sig lite halvt nere till och börja med och dessa hjärnspratt gör ju verkligen inte saken bättre.

Jag till exempel har ju lite av en fobi mot att vara passagerare i bil, buss, flyg etc.. Jag har ju då inte kontrollen och känner mig ofta lite nervös. Det har inget med att jag inte litar på föraren men om föraren gör saker som att prata i mobil, skriva/läsa/skicka sms så ger det mig alltid svettiga handflator och lätt hjärtklappning för min hjärna är helt säker på att det kommer komma ett djur/annan bil/komet etc farande och föraren kommer inte hinna med att reagera och jag som sitter bredvid kan bara se på när det händer.. gaaaaaaaaaaaaaaah
Känner jag mig dessutom trött så måste föraren per automatik känna sig lika trött så jag kan aldrig sova i bilen av rädsla att föraren också då kommer somna.
Helt ologiskt, jag vet!!!
Men den delen av hjärnan som snurrar med alla dessa tankar är inte logisk alls, min logiska del av hjärnan kan skrika sig blååå att "Jenny, lyssnar du på andra hjärnhalvan så är du korkad, det är så lååångt från sanningen du kan komma, slappna av.. ta det lugnt.. allt kommer gå bra.. " men jag har ändå snurr i magen, lite kallsvettig och hjärtat hoppar till för allt och inget..

och nej jag har aldrig varit i en trafikolycka, detta fenomen har bara funnits i mitt liv de senaste 7-8 åren. Enda orsak jag kan komma på är att det kan ha börjat i samma veva som jag började jobba på SOS Alarm och då fick höra om allt som faktiskt händer där ute på vägarna, varpå hjärnan gick in i högvarv och har fortsatt med det sen dess..

Det är inte bara trafikrelaterade hjärnspratt heller.
Nu har jag ju ett långdistansförhållande där jag till 100% litar på min pojkvän, men ibland så sätter hjärnan igång och fabulerar ihop saker, jag vet att det bara är trams men det tar lite tid att skaka av sig ibland. Häromdagen satt jag och slappade i soffan i godan ro och poff så drog hjärnhelvetet igång..
"oh han kommer träffa någon annan nu när du sitter i Stockholm.. sen kommer han inte gilla hur du ser ut när du går ned i vikt.. sen tycker han med all sannorlikhet att du är tråkig.. etc etc etc.. "
Jag vet att det är trams men jag hinner ändå få en liten klump i magen innan jag kan få igång den logiska delen av hjärnan igen och tysta ned den irrationella delen.
Det är extremt irriterande och just sådana tankar har väl och göra med att självkänslan inte alltid är på topp och det är ju åtminstone något jag kan jobba på. Men hur sjutton ska man jobba bort min "passagerarfobi"??

Har nu kommit en bra bit i klädkammaren och kommit fram till att jag har absolut inga snyggkläder, det finns gott om mysbyxor, skjortor men inte en enda klänning om man nu inte räknar solklänning som duger på semestern på en öde ö..

Nu när vikten börjar krypa nedåt så börjar det suga i klädtarmen, jag vill köpa snygga kläder.. Partyblåsor, snygga kjolar, snygga toppar, läckra underkläder etc etc etc

"Råkade" hamna på Halens sida och hittade en klänning som är så jäkla läcker och jag VILL HAAAAAAAA!! En riktig nyårsblåsa helt enkelt, se o njut och ska vi på samma fest sen så ta en av de andra fina klänningarna men inte den här för den är MIN!!

Ja nu är mamma här, hon började dagen med att skura i köket, vilket verkligen uppskattas, själv har jag sprungit skytteltrafik ned till tvättstugan samtidigt som jag tvättat hemma.
Visade sig att i klädkammaren, där jag trodde att allt var rent har 2 stycken kissar använd som liggplats lite här o där varpå der som var rent numera ser ut som ludna fläckar både här o där. Så det blir till att tvätta om.
Men nu jäklar ska allt bli rent, linne, handdukar, kläder ja ALLT sen ska det sorteras och läggas på rätt plats.
Ska bli skönt när det är klart men jag känner nu ibland att jag nog inte ska ta i, för då börjar det hugga lite i magen så det blir sakta och försiktigt som jag rensar ur.

Mor o jag beslutade att slå på stort för dagens lunch, hittade en liten bit fläskytterfilé på min VI butik för bara 19 kr sen lite riven ädelost för 10 kr så nu blir det ädelostspäckad fläskytterfilé inlindad i bacon och till det ungsbakad potatis med lök och purjo samt ädelostsås.. mumma..
Eller jag hoppas att det blir mumma, maten är ju inte klar än.. =)

Imorgon får jag även sovmorgon, börjar 9 istället för 06,30 så det är ju rätt skönt eftersom jag jobbat kväll nu så har man ju vridit lite på dygnet och har svårt att komma i säng före 00.

Idag är jag ledig och ikväll kommer mamma på besök och stannar till onsdag em.

Vi ska sortera kläder i klädkammaren, slänga det som ska slängas. Sen även sortera vad jag kan ha nu och eventuellt sen. Ska bli trevligt med besök men det brukar även vara lite jobbigt, jag älskar min mamma det är inte det, men det är inte alltid som vi kommer överens. Den här gången lider jag iaf inte av PMS vilket jag gjorde förra gången och då hade jag kunnat bita huvudet av henne var 5e minut ungefär, så föhoppningsvis går det bättre den här gången.

Idag känner jag mig dock lite nere, längtar till Åland och M så jag blir galen och då är det inte ens en vecka sen vi sågs sist. Vill få flytten gjord så att jag bor där och kan få krypa intill honom när jag känner för det, inte som nu sitta och vänta flera dagar och först på fredag får jag ha honom nära igen. Det som stoppar upp flytten nu är ju det här med jobb.
Jag söker allt som finns i stort sett men hittills har det inte hjälpt. Jag har blivit kallad till två intervjuer, ena jobbet gick till en annan och det andra jobbet skulle jag aldrig i livet vilja ha. Fick sen höra att jag ansetts som överkvalificerad för ett tredje jobb, men jag menar hade jag inte velat ha jobbet hade jag väl ändå inte sökt? Sen undrar man lite hur man kan vara överkvalificerad när man som jag enbart har gymnasiekompetens och den har jag till och med fått skrapa ihop via 2 år på folkhögskola och sen lite enstaka kurser på komvux. I övrigt har jag ingen utbildning utan har jobbat mig till där jag är idag. Frustrerande är vad det är..

Sen står vågen still också.. Har inte hänt ett skit där på flera dagar så nu börjar jag fundera på vad jag gör fel.. om jag gör fel.. eller om operationen blev fel.. gaaah

Ingen bra dag det här med andra ord.

Idag rensade jag lite på min externa hårddisk och hittade där lite mindre smickrande bilder på mig själv, dessa bilder har haft stor påverkan i mitt beslut att genomföra min operation.
Förhoppningsvis ser mina nästa semesterkort lite bättre ut... =)




Fast jag såg rätt glad ut i alla fall..

Jag har gått och blivit matfanatiker..
Fast på ett rätt bra sätt, innan operationen så iddes jag inte laga mat, tyckte att det var skittråkigt att bara laga till mig själv hela tiden så det blev oftast snabba rätter som då oftast inte var speciellt nyttiga.

Under hela min sjukskrivning så bodde jag hemma hos älsklingen M och var som en riktig liten husmor, det lagades mat som aldrig förr. Visst har M en viss del i saken då han uppskattar det jag lagar och ger komplimanger för den goda maten, men jag känner ändå ett sug efter att laga god mat samt nyttig. Jag lagade även massa god mat till M medans jag själv bara kunde äta soppa men det gjorde mig ingenting, M fick dåligt samvete ibland när han kunde sitta och äta massa god mat medans jag satt och åt lite fil.. =)
Det blev mycket husmanskost samt lasange och paj, redig mat som inte är hälsovådlig.
Nu kan jag ju inte äta några mängder längre jämfört med hur jag åt innan operationen, vilket är en jäkla tur, men jag har heller aldrig känt mig så mätt och tillfreds med min mat som jag gör idag.

Känner att jag just nu helst skulle vilja ställa mig och laga pastasalladen som jag planerat ha i helgen, men istället måste jag dra iväg till jobbet. Men som tur är så finns det recept på nätet så det kan jag underhålla mig med på jobbet om det blir en långsam kväll..

Eftersom jag ligger i startblocket för ett helt nytt liv så tänkte jag att jag kanske behöver en blogg där jag kan skriva av mig lite ibland om vad som händer och sker.

Tänkte börja med att ge en förklaring till varför jag nu vid en ålder på 37 helt plötsligt startar ett helt nytt liv.

Det hela börjar den 1 juni då jag åker till Mariehamn, Åland för att träffa min gamla kompis K som har tagit hela familjen och flyttat till ön året innan. K och jag ger oss ut i den kyliga Ålandskvällen till Park Hotell där jag för första gången får testa en jägarmacka (och det var inte den sista gången, mums) vi snackar massor om vad som hänt sen sist och har väldigt trevligt.
Helt plötsligt frågar K om det är ok att hennes karls kompis M svänger förbi en stund för han sitter hemma och har jättetråkigt.
Men självklart, säger jag. Inte ska det vara några problem inte..

En halvtimme senare dyker M upp. En mycket charmig karl med glimten i ögat och jag fick pirr i magen....
M är snäll och kör oss sen vidare till Arken, som är helt folktom, där vi avslutar kvällen med en kaffe innan det blir hem till K för att sova.
Dagen efter kommer M och kör mig till båten, vi säger knappt något i bilen på vägen, men det tittas en hel del.. När vi säger adjö så beslutar vi iaf att vi ska bli vänner på facebook...

En o en halv vecka och en himla många mess på fejjan, msn, sms och prat i telefon senare så är jag på Åland igen dvs den 11 juni, denna gång för att träffa M. Lite blygt i början men så snart vi fått första pussen klar så lägger sig alla pusselbitar på plats och det känns bara så rätt.
M är den rätta och jag blev störtförälskad på en gång. Har aldrig känt mig så avslappnad med någon i hela mitt liv samtidigt som han ger mig pirr i magen och får mig att skratta som aldrig förr.
Vi bestämde oss för att vi var något att satsa på och då satsa för resten av våra liv. Någon av oss var ju tvungen att flytta och jag kände på en gång att skulle någon flytta så var det jag, jag är less på Stockholm med trängsel och stress, och längtar till lite mer lugn..
Där står vi nu, vi har börjat flytta över lite saker, bland annat mina 2 katter Fräs och Keso som numera bor hemma hos M tillsammans med hans 2 katter Smirre o Peldis. Det stora flyttlasset går så snart jag fått ett jobb på ön.

---

Parallellt har en annan del av mitt liv tagit en helt ny vändning.
I september 2009 var jag på vårdcentralen och fixade en remiss till överviktsenheten på Danderyds sjukhus, det blev en låååång väntan på att få första besöket hos doktorn på DS.
I slutet av juni 2010 fick jag komma till doktorn och vi diskuterade gastric bypass och kom fram till att det är lösningen för mig, sen i september så rullade det på.
14 september var på jag infomöte, möte för att kolla om jag har sömnapné så jag fick med en mackapär hem att ha på när jag sov den natten och sen tömdes jag på blod.
15 sept så var jag tillbaka på respirationscenter med mackapären och fick reda på att jag inte har någon sömnapné och att jag snarkar lite precis efter att jag somnat..
22 sept träffade jag anestesiläkaren som gav mig grönt ljus för operation. Sen var jag på inskrivningen inför operationen där man fick massa info samt den fruktade INVÄGNINGEN  118,2 kg :( och jag är ju bara 167 cm lång.
Efter det så var jag hos planeraren hos kirurgen och hon gav mig datum för operation.

29 september OPERATION
Var inne på DS vid 7 tiden på morgonen men fick vänta framåt 14 tiden innan jag rullades ned och operationen genomfördes utan problem. Kvällen minns jag inte mycket av utan var mest allmänt groggy, vilket vänner kan intyga då mina sms var oförståerliga och när jag pratade i telefon så sluddrade jag och "försvann" emellanåt..
Dagen därpå blev det hemgång. M kom och hämta mig på sjukan för att sen ta hand om mig under min sjukskrivning.

---

Idag är det onsdag 21 oktober 2010
Det är 3 veckor sen jag gjorde min operation och det är 20 veckor sen jag träffade M.
Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu, jag är förälskad och älskad samt så visar vågen idag på 107,6 kg