Hjärnspratt..
Inte alltid, men ibland, det hänger oftast ihop med att man känner sig lite halvt nere till och börja med och dessa hjärnspratt gör ju verkligen inte saken bättre.
Jag till exempel har ju lite av en fobi mot att vara passagerare i bil, buss, flyg etc.. Jag har ju då inte kontrollen och känner mig ofta lite nervös. Det har inget med att jag inte litar på föraren men om föraren gör saker som att prata i mobil, skriva/läsa/skicka sms så ger det mig alltid svettiga handflator och lätt hjärtklappning för min hjärna är helt säker på att det kommer komma ett djur/annan bil/komet etc farande och föraren kommer inte hinna med att reagera och jag som sitter bredvid kan bara se på när det händer.. gaaaaaaaaaaaaaaah
Känner jag mig dessutom trött så måste föraren per automatik känna sig lika trött så jag kan aldrig sova i bilen av rädsla att föraren också då kommer somna.
Helt ologiskt, jag vet!!!
Men den delen av hjärnan som snurrar med alla dessa tankar är inte logisk alls, min logiska del av hjärnan kan skrika sig blååå att "Jenny, lyssnar du på andra hjärnhalvan så är du korkad, det är så lååångt från sanningen du kan komma, slappna av.. ta det lugnt.. allt kommer gå bra.. " men jag har ändå snurr i magen, lite kallsvettig och hjärtat hoppar till för allt och inget..
och nej jag har aldrig varit i en trafikolycka, detta fenomen har bara funnits i mitt liv de senaste 7-8 åren. Enda orsak jag kan komma på är att det kan ha börjat i samma veva som jag började jobba på SOS Alarm och då fick höra om allt som faktiskt händer där ute på vägarna, varpå hjärnan gick in i högvarv och har fortsatt med det sen dess..
Det är inte bara trafikrelaterade hjärnspratt heller.
Nu har jag ju ett långdistansförhållande där jag till 100% litar på min pojkvän, men ibland så sätter hjärnan igång och fabulerar ihop saker, jag vet att det bara är trams men det tar lite tid att skaka av sig ibland. Häromdagen satt jag och slappade i soffan i godan ro och poff så drog hjärnhelvetet igång..
"oh han kommer träffa någon annan nu när du sitter i Stockholm.. sen kommer han inte gilla hur du ser ut när du går ned i vikt.. sen tycker han med all sannorlikhet att du är tråkig.. etc etc etc.. "
Jag vet att det är trams men jag hinner ändå få en liten klump i magen innan jag kan få igång den logiska delen av hjärnan igen och tysta ned den irrationella delen.
Det är extremt irriterande och just sådana tankar har väl och göra med att självkänslan inte alltid är på topp och det är ju åtminstone något jag kan jobba på. Men hur sjutton ska man jobba bort min "passagerarfobi"??
Men gumman, så ska man ju inte tänka.
Nu tycker jag iof att det är ganska sunt att inte ta varandra helt för givet, så lite oro hör till. Annars vete fasen hur det står till med känslorna. Men man ska inte grubbla för mycket. Positivt tänkande =)
Obs, det gäller även passagerarfobin!
jag vet att man inte ska tänka så, jag vill inte tänka så men min hjärna lever sitt egna lilla liv ibland.. Ungefär som att drömma fast jag är vaken, jag kan inte styra vad som händer i drömmen och även när jag "vaknar" så är drömmen svår att skaka av sig ibland.
Men jag vet ju att det är en "dröm" ändå så det är inget jag gräver ned mig i eller tror ska hända egentligen, utan det är mest irriterande och onödigt av min hjärna så jag ska försöka få fanskapet att sluta.. =)
terapi kanske? hehe
